Nyss sätt filmen jag saknar dig.
Handling:
Tina och Cilla bor i Piteå, är 14 år. De är enäggstvillingar och identiskt lika men olika som personer. På mammas födelsedag rusar tvillingarna iväg för att hinna med skolbussen. Då inträffar katastrofen. Cilla blir påkörd och dödas. Det är som om Tinas halva jag försvinner. Med det blir samtidigt startpunkten för Tinas omtumlande väg till ny självinsikt.
Från DN:
Två tvillingsystrar i Norrland. Tonåringar.
Lika som bär. Utseendemässigt kan de lura de flesta, men inuti är de
lika olika som de amerikanska tvillingsyrrorna Mary-Kate och Ashley
Olsen, som spelar enäggstvillingar i ”En galen dag i New York” (2004).
Den ena präktig och välartad, den andra vildsminkad och utlevande.
Men till skillnad från systrarna i den peppiga amerikanska ”må bra”-tonårsfilmen hinner Tina och Cilla aldrig ”hitta” varandra i livet. En vacker morgon försover de sig, springer till bussen – och den mest obegripliga och onödiga av olyckor är framme. Cilla dör.
Men till skillnad från systrarna i den peppiga amerikanska ”må bra”-tonårsfilmen hinner Tina och Cilla aldrig ”hitta” varandra i livet. En vacker morgon försover de sig, springer till bussen – och den mest obegripliga och onödiga av olyckor är framme. Cilla dör.
Anders Grönros film ”Jag saknar dig” är baserad på
Peter Pohls och Kinna Gieths roman ”Jag saknar dig, jag saknar dig” från
1992, en bok som blivt en samtidsklassiker i ungdomslitteraturen. För
några år sedan röstade DN:s kritiker fram den som ett av hundra
omistliga verk i barn- och ungdomslitteraturen.
Grönros filmatisering står på egna ben, men har grunden gemensam med boken. Kärnfrågan är oändligt gripande. Hur ska Tina klara av att leva vidare när så mycket av hennes själv är borta? Hennes spegelbild, någon hon alltid delat allt med? Och någon som hon dessutom hade många outredda konflikter med.
”Jag saknar dig” är en genuin snyftare, inte tu tal om det, även om den skyr sentimentaliteten. Den närmar sig ämnet känsligt och engagerat. Anslaget är fint men berättargreppen ibland lite styltiga. Grönros metod, känns det i alla fall som, går ut på att lägga sig så nära de starka känslor och uttryck som är typiska för tonåren som möjligt. En lojalitet som inte alltid är helt lyckad för dramaturgin. Cilla är den megalomant överspända konstnärssjälen ut i fingerspetsarna som brinner för att skapa teater som bryr sig om världens fattiga barn. Tinas kärleksbekymmer, vredesutbrott och fyllekvällar skärskådas lika närgånget och storögt. Den lidande rockstjärnan Ailu ska vi inte tala om – även om hans och det autentiska norrrländska bandet Ailucrashs musik är välfunnen. Alla de där svängningarna blir på duken ibland teatraliska och övertydliga. Liksom tyvärr även motsatsen, många scener där känslorna ska spelas fram genom stillastående kamera och långa stirrande blickar.
På pluskontot är mycket fint skådespeleri av systrarna Midfjäll och att ”Jag saknar dig” tar alla ungdomar som brinner, lider och sörjer på djupaste allvar. Det kommer att löna sig. Det är naivt men aldrig falskt. Och som Tina lite ironiskt skriver till sin syster angående hennes kärleksproblem: ”Även den djupaste smärtan har en mening”. Vilken tonåring kan inte behöva höra det?
Jag älskade den :) Mycket känslor kommer när man kollar på den.
En film i min smak.
Får 4,5 av 5
Grönros filmatisering står på egna ben, men har grunden gemensam med boken. Kärnfrågan är oändligt gripande. Hur ska Tina klara av att leva vidare när så mycket av hennes själv är borta? Hennes spegelbild, någon hon alltid delat allt med? Och någon som hon dessutom hade många outredda konflikter med.
”Jag saknar dig” är en genuin snyftare, inte tu tal om det, även om den skyr sentimentaliteten. Den närmar sig ämnet känsligt och engagerat. Anslaget är fint men berättargreppen ibland lite styltiga. Grönros metod, känns det i alla fall som, går ut på att lägga sig så nära de starka känslor och uttryck som är typiska för tonåren som möjligt. En lojalitet som inte alltid är helt lyckad för dramaturgin. Cilla är den megalomant överspända konstnärssjälen ut i fingerspetsarna som brinner för att skapa teater som bryr sig om världens fattiga barn. Tinas kärleksbekymmer, vredesutbrott och fyllekvällar skärskådas lika närgånget och storögt. Den lidande rockstjärnan Ailu ska vi inte tala om – även om hans och det autentiska norrrländska bandet Ailucrashs musik är välfunnen. Alla de där svängningarna blir på duken ibland teatraliska och övertydliga. Liksom tyvärr även motsatsen, många scener där känslorna ska spelas fram genom stillastående kamera och långa stirrande blickar.
På pluskontot är mycket fint skådespeleri av systrarna Midfjäll och att ”Jag saknar dig” tar alla ungdomar som brinner, lider och sörjer på djupaste allvar. Det kommer att löna sig. Det är naivt men aldrig falskt. Och som Tina lite ironiskt skriver till sin syster angående hennes kärleksproblem: ”Även den djupaste smärtan har en mening”. Vilken tonåring kan inte behöva höra det?
Jag älskade den :) Mycket känslor kommer när man kollar på den.
En film i min smak.
Får 4,5 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar