måndag 14 januari 2013

Tänkte skriva lite om mitt viktproblem. 

Jag vet att de finns människor som tar illa vid sig av ordet viktproblem. 
För mig har de varit ett problem.
Jag har så länge jag kommer ihåg varit tjock.

Jag älskar att rida, de finns inget som är så avslappnande lugnande och själsroande. 
Om man är ledsen, arg eller bara behöver en stund för sig själv med sin bästa vän så kan man gå till sin häst. 
Jag älskar sommaren, sola och bada (precis som alla andra) 
Klänningar och skor är något av de jag älskar.

Men att älska detta och vara överviktig är inte lätt. 
Att få en kommentar när man rider "akta så du inte knäcker ryggen på hästen" 
Att höra folk skratta när man har klänning och högklackade skor eller badar är inte kul.

Jag har gått på viktväktarna,simmat,ridit,gått på gympa,bandy ja nästan aldrig varit stilla. 
Ändå har jag varit överviktig så länge jag kommer ihåg.

2008 så började jag gå hos en dietist och gick där fram till hösten 2010 när vi flytta från Perstorp till Åstorp sen började jag hos en dietist och en viktdockor där januari 2011 jag hade enbart gått ner 5kg från 2008-2011ja vad gick fel? Ja de är klar att en tjock deprimerad människa inte går ner i vikt.
De var inte lätt. 2007 i januari dog min farmor 2007 i november dog min systerson. 2008 dom min mormor och sen var min ryggsäck full. övan på allt så var jag arbetslös och bodde i Perstorp på tok för långt ifrån allt och alla. så vi flytta till Åstorp. Jag fick jobb.
2011 när jag börja hos läkaren i Åstorp så hände de lite i början jag gick ner 8kg sedan upp 4kg och så hölt de på till juni 2012 då sa jag att jag hade tänkt på en gastric bypass och sköterskan sa ok vill du träffa docktorn? Ja okej sa jag. Vi skickade remis och jag hävde vårdgarantin jag tror att jag var säker på att jag ville göra den redan från början men jag tvekade helt klar på de. Informations mötet jag var på innan op så bestämde jag mig helt. Jag ska göra detta. 


jag fick op tid vecka.2 men den 27/11 satt jag hos min faster och pratade om opn jag sa att jag var jätte nervös och rädd för att bli sövd. Hon sa lugnt att de är ingen fara du klarar detta. En timme efter ringer telefonen de var sköterskan på Sankt Lars som frågade om jag ville operera mig den 11/12 Ja helt klart sa jag. från den 28/11-11/12 gick jag ner 13kg. sedan den 11/12 har jag gått ner ytterligare 10-13 kg.
Det är de svåraste och nog de bästa jag har gjort.

Men att tänka framåt gör de så sjukt värt de. Att kunna rida normalt att kunna röra sig så mycket lättare. 


Ja slut på detta. 



M.Brorsson 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar